Såhär gick resan fel!

Själva flygresorna gick relativt smärtfritt om man bortser från en klätterglad Lo som gärna vill utforska allt hon ser mycket grundligt. Ändå slutar det hela med att vi står där ensamma på Teneriffas flygplats med två små griniga barn, åtta stora resväskor och mer handbagage än jag vill erkänna, utan någonstans att ta vägen. Hur kan detta komma sig kanske ni undrar? Jo låt mig ta er med på vår resa

Det hela började med att Ella under natten till resdagen kändes varm och hade svårt att sova. På morgon däremot var hon liksom vi andra helt feberfri och vi bestämde oss efter lite rådgivning att åka. Under resans gång misstänker vi dock att Ella fått feber och är nu rejält förkyld. Under vanliga omständigheter kanske detta inte hade varit hela världen, mer än att man som förälder får en stor oro för hur ens barns bihålor skall klara flygningen, men nu är vi dessutom mitt i en pandemi där förkylningssymptom är något av det mest olycksbådande som man kan råka ut för. Alla förkylningssymptom måste behandlas som potentiell Corona för allas säkerhet. Så trots att vi nu tagit oss hela vägen till Teneriffa och är närmare Africa Mercy än någonsin kunde vi inte gå ombord på båten. Så därför stod vi där på flygplatsen utan någon stans att ta vägen och kände oss mer än uppgivna. Hur gör vi nu? Vart är närmsta eluttag för mobilladdare? Tillslut efter en  hel del telefonsamtal lyckades Anderas med hjälp från olika personer på Mercy Ships att lösa situationen medans jag förbrilt letade fram ett paket gifflar att mata barnen med för att undvika ytterligare en katastrof.

Efter att ha blivit nekad av flera taxichaufförer pga av förmycket bagage lyckades vi hitta en tillräckligt stor taxi som var villig att köra oss till det hotell Andreas bokat. Jag är så tacksam att vi beslutade oss för att ta med Lo´s bilbarnstol, Ella däremot var otroligt glad över att det saknades en till henne. När vi kom till hotellet visade det sig mycket riktigt att Ella hade feber. Vad är oddsen? Våra barn har inte varit sjuka eller uppvisat ett enda symtom av förkylning sedan januari och här på dagen D har vi ett barn som uppenbart har förkylning och feber.

Så nu sitter vi här på ett fint och gästvänligt hotell. Vi får rikligt med mat via hotellets frukost, lunch och middagsbuffé samt har en fin utsikt från vår lilla hotellägenhet över både hav och pool. Dock har vi satt oss själva i karantän så just nu är poolen lite mer hånande än njutbar. Ja ni hörde rätt, vi är i karantän i väntan på nästa karantän.

 

.Hur mår vi i allt detta? Båda barnen är nu förkylda med feber, jag och Andreas mår bra om än lite trötta och slitna. Rent praktiskt har allt löst sig bra och det går absolut ingen nöd på oss, vi delar dessutom rum med en väldig massa bagage fyllda med det mesta man kan tänkas behöva. Känslomässigt vet jag helt ärligt inte vart i befinner oss just nu det är en salig blandning av besvikelse, hopplöshet, lugn, oro, lättnad och frustration. Vi gjorde ett livsval att åka ut och arbeta volontärt bland annat för att få möjligheten att utvecklas som individer och familj. Det var kanske inte såhär jag hade tänkt mig men det råder inga tvivel om att denna process har gett oss utmaningar som fått oss att växa och utvecklas. Vi har fått öva oss i att hanterar diverse motgångar på vägen. Det är så lätt att fastna i besvikelser och bakslag så den senaste tiden har vi fått mycket övning i att göra det motsatta, fockusera på problemlösning och i hur vi skall hantera våra känslor så att det stärker oss istället för att de håller oss tillbaka, vilket är lättare sagt än gjort. Bön och övning ger färdighet men jag har en känsla av att vi bara påbörjat någonting som tar flera livstider att bemästra.

Vi vet att det är många som ber för oss nu och vi är så tacksamma för alla era böner! Det är tufft just nu och det vill vi inte sticka under stolen, men vi har en förtröstan på att era böner bär och kommer fortsätta bära oss framåt!

7 Comments

  1. Tack för att ni delar. Det är gott att läsa era reflektioner. Vi ber! 🤗

  2. Åh så mycket oro och stress. Ni är fantastiska! Glöm aldrig det! Kram

    • Tack Rakel! Tack för att ni finns!

  3. Goa kramar till er!

    • Tack & till er!

  4. Ni är den starkaste och finaste familj jag vet . Ni kommer att klara detta galant och därmed växa som människor och föräldra stora bamsekramar från mig o Lennart

  5. Förstår att det blev en konstig ingång till ert engagemang och arbete på skeppet… Skönt att flygresan gick bra. Vila mycket nu. Jag önskar er Guds rika välsignelse och att barnen ska bli frisk, så ni kan gå ombord mycket snart! Något fantastiskt väntar på er där! /Anneli


Leave a Reply to Patrik Bergström Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *